Sociala parasiter hos myror

Vad är sociala parasiter hos myror?

Med hjälp av simpla sätt att kommunicera på har myrorna skapat ett extremt lyckat sätt att samarbeta på. Men ju enklare detta är desto lättare blir det för sociala parasiter att lura systemet.

Tänk dig att du möter en för dig helt främmande person. Denna person påstår sig vara en av dina bästa vänner. Du kommer förstås inte att gå på bluffen – du kan ju genom tusentals små detaljer se att detta inte är din vän. Det ser ut som någon helt annan. Men för myrorna är det inte lika enkelt att avslöja en bedragare, vilket har banat väg för en drös högt utvecklade sociala parasiter.

I myrornas fall räcker det med att främlingen har på sig sin välbekanta parfym för att de ska ta fel. På grund av deras små hjärnor har de utvecklat mycket simpla, om än effektiva, sätt att kommunicera på. Vänner känns igen på lukten, och kan de sociala parasiterna komma runt detta så kommer myrorna att behandla dem som kolonimedlemmar.

Myror som sociala parasiter

Det finns flera sorters sociala parasiter. Ett exempel är myror som utnyttjar andra myror. Forskaren Heinrich Kutter upptäckte en av de mest extrema fallen i myrarten Teleutomyrmex schneideri i de franska och schweiziska aplerna. De spenderar nästan hela sina liv ridandes på en värdmyra, vilket görs möjligt tack vare deras lilla och konkava kropp. De har dessutom stora fötter som hindrar dem från att ramla av. De bidrar inte till samhället på något sätt, och är helt beroende av föda från kolonin. Genom evolutionen har de totalinfiltrerat arten Tetramorium caespitum och lever nu problemfritt som snyltare i deras kolonier. Arten har inga arbetare, utan förlitar sig helt på sina värdar; de är alltså väl värda namnet sociala parasiter. Drottningarna matas av Tetramorium-arbetarna och behandlas som deras egen kolonis avkomma.

Men ett helt liv på ryggen av en myra har en kostnad. Trots sina till synes lyxiga levnadsförhållanden dras arten med svaga kroppar. De saknar körtlar som andra myrarter använder för att mata sina larver med samt för att utsöndra bakteriedödande ämnen. De löper därför stor risk att drabbas av sjukdomar och de kan endast äta flytande föda på grund av deras svaga käkar. Om de på något vis blir avkastade från sin värdmyra dör de troligen inom några dagar. Arten är inte tillräckligt stark för att på nytt hitta en värd att klättra upp på. (1)

Bland de nordiska myrarterna räknas hela 37 % som parasiter på andra myror. En rad arter grundar sina kolonier genom att vara sociala parasiter. En ensam nyparad drottning tar sig in i ett redan etablerat bo och eliminerar den sittande drottningen. Kolonin accepterar den nya drottningen och fortsätter tjäna samhället som de gjort tidigare. Tillslut har hela arbetarstyrkan bytts ut till den nya drottningens gener, och inga spår efter den första drottningen finns kvar. (2)

Källor

1. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” s. 36

2. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1995) “Journey to the ants” s. 124-125