Parasiter hos myror

Vilka parasiter finns hos myror?

Parasiter hos myror är mycket vanliga, men de verkar inte påverka myrornas utbredning nämnvärt. Till de mer kända hör larven som får myrorna att klättra uppåt och bita sig fast i toppen av ett grässtrå eller liknande.

Det låter förstås inte som någon bra sak när man talar om parasiter hos myror. Men de är en del av ekosystemet och kan bidra till en balanserad insektsfauna.

Ett bra exempel på parasiter som fungerar som en utjämnare är ett flugsläkte mycket likt bananflugorna. När myrarten Pheidole dentala kommer ut ur sitt bo för att försvara mat från arten Solenopsis texan dyker dessa flugor upp och balanserar konflikten. De dyker ner mot de starkaste, Pheidole-soldaterna, och försöker lägga ägg på dem. Soldaterna, som annars ger försvararna ett övertag, flyr striden och lämnar de svagare arbetarna att slåss mot de attackerande myrorna. Flugorna attackerar inte de mindre arbetarna hos någon av arterna, vilket gör att Solenopsis tillslut får tillgång till maten och därmed vinner striden. Flugorna finns dock inte under tidig vår och sen höst, vilket ger Pheidole-kolonin övertaget under de perioderna. På det sättet fungerar flugorna som en vågmästare som hela tiden ser till att båda arter kan leva sida vid sida utan att den ena blir utrotad. (1) Detta undersöktes först i Texas men har sedan observerats i skogar över hela jorden.

Dödliga parasiter hos myror och i deras samhällen

Enskilda myror kan drabbas av parasiter. Bland annat rundmaskar har hittats leva hoprullade i bakkroppen på flera olika myrarter. På sommaren kan man observera att en myrstack verkar gästas av små flugor som flyger i flock ovanför den. Dessa är inte så annorlunda från den ovannämnda flugan och har precis som den som mål att snabbt flyga ner och lägga ett ägg på en myra. Äggen läggs oftast i nacken på myrorna, varpå larven från ägget sedan sakta men säkert dödar myran från insidan.

Andra flugor som parasiterar på myror är puckelflugor (Pseudacteon). De ”smyger” på myrorna utanför deras bon och myrvägar, och när de har en myra inom räckhåll gör de ett utfall och lägger ett ägg i deras bakkropp. En annan fluga är aktiv när myrornas parningsritual äger rum och lägger sitt ägg på den nyparade drottningen. Hon förhindras sedan att lägga egna ägg och kommer, utan någon aning om att något är fel, att ta hand om fluglarv och sedan puppan. Sedan dör drottningen och flugan kan utvecklas ifred. (2)

En svamp av arten Ophiocordyceps har infekterat och dödat en Camponotus-arbetare. Beliz (Armenien). Foto: Alex Wild.

Svampar som parasiter

Det finns en hel hög med svampar som parasiterar på myror. Deras tillvägagångssätt skiljer sig åt men många svampar är dödliga för deras värdar. En av dem är ur Cordyceps-familjen. Den infekterar en myra och växer sedan inuti dess kropp. Tids nog skjuter den sig upp ur myrans kropp, ofta mellan kroppsegmenten. Just Cordyceps subdiscoidea gör detta i myran ”hals”, eller precis bakom huvudet, och kan växa sig tio centimeter lång. Myran dör i en ställning som får den att se levande ut, bortsett från de svampar som växer fram ur huvudet och munnen.

Andra svampparasiter är inte lika otrevliga. De varken dödar eller skadar sina värdar särskilt mycket. Några sätter sig på myran kropp medan andra sprids via myrornas munnar och på så vis kan spridas i hela kolonin genom många generationer.

Trots svamparnas uppfinningsrika sätt att parasitera på myror verkar de inte vara något större hot för världens kolonier. De är glest utspridda och påverkar inte myrornas samhällsdemografi särskilt. Forskaren Wheeler ifrågasatte fenomenet och gissade att det beror till största del på den sanitära nivå myror håller. De tvättar ofta sig själva och varandra och slår på så sätt ifrån sig de flesta parasiter genom de antibiotiska sekret de kan utsöndra från sina körtlar. (3)

Källor

1. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” sida 434

2. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” sida 46

3. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” sida 557