En myrstack är nog det de flesta tänker på när de tänker på myror och myrbon. De kommer i olika varianter och varje stack är unik. En av de vanligaste myrstackarna är de gjorda på barr och annat material från skogen. Hur själva strukturen är byggd varierar mellan arter och områden/lägen.
Hur ser en myrstack ut?
Myrstacken är en smart lösning som möjliggör för myrorna att kontrollera temperatur och klimat. De flyttar gärna ägg, larver och puppor till den delen av deras myrstack som passar dem bäst just då.
Myrstacken är inte bara en slumpmässig struktur byggd av lite jord och barr. Hela konstruktionen är väldigt sofistikerad och det som möjliggör själva klimatregleringen i kolonin. Med hjälp av kvistar, barr, små stenar, sand, jord, löv och annat material från omgivningen blir myrstacken ett mästerverk i byggnadskonst. Den är förstås vattentät samtidigt som den är byggd för att kunna lagra värme. Ytan är oftast hårt packad just av dessa anledningar. Vissa arter bygger sina stackar med hjälp av småsten och mineralpartiklar, medan andra använder mer växtbaserat material. Hos de flesta arter finner man stenar i stackens ytterväggar. Anledningen till detta är förmodligen att dessa alstrar värme och på så sätt värmer upp kolonin. I stackarna hittas även större ansamlingar av kåda. Varför vet vi inte säkert, men troligen har den en desinficerande effekt som hjälper mot bakterier och svampar. (1)
Hur ser en myrstack ut på insidan?
En myrstack består av två delar: den delen ovan jord som vi ser i skogen och den delen som vi inte ser – nämligen under jorden. I båda delarna finns det många gångar och kammare av varierande storlek. I myrstackens topp förvaras pupporna vid varmt väder. Detta eftersom de utvecklas snabbare i varmare temperaturer än i kalla. Myrornas hem är alltså byggt för att vara så effektivt som möjligt. När vintern nästan är över börjar skogsmyrorna att lägga ägg igen, och då kan temperaturen i myrstackens centrum fortfarande ligga på mellan 26-28°C. Detta samtidigt som snön ligger kvar på stackens topp. (1)
Under säsongen utnyttjas myrstackens olika delar för att få ett optimalt klimat för ägg, larver, puppor och förstås drottningarna. Vid värme flyttas de uppåt i stacken, medan torrperioder får dem att flytta nedåt för att komma närmare den fuktiga jorden. Likaså när det blir för kallt och blött ute.
Själva stacken kanske ser ut som att den bara är en yta av barr. Men under detta döljer sig många små in- och utgångar som leder in i kolonins avancerade nätverk av gångar och kammare. Myrorna stänger och öppnar dessa likt vi använder dörrar. De fyller igen öppningarna med sten, barr, löv eller annat material för att skydda mot väder eller fiender.
Var bygger myror myrstackar?
Formica rufa-gruppen anses vara en nyckelart i de ekosystem där de förekommer. Detta på grund av sin stora påverkan gällande omgivningen. Myrstackarna påverkar bland annat pH-värdet i marken nära stacken. Detta blir högre i jämförelse med annan kringliggande mark. Myrstacken kan anses vara något av ett svart hål vad gäller ansamlingar av näringsämnen (bland annat kväve). Detta eftersom myrorna hela dygnet jobbar aktivt med att bära hem föda och material till boet. Myrstackarna är byggda för att värmas upp och blir därför torra. Detta resulterar i att växter får svårt att gro i stacken samtidigt som rötter undviker området. Detta är en orsak till att mycket kväve blir kvar i myrstacken. (2)
Vilka myror bygger myrstackar?
De myror som främst bygger traditionella myrstackar är släktet Formica (stormyror). Detta är våra vanliga skogsmyror med röda och svarta kroppar. Många andra myror har liknande tekniker som skogsmyrorna, men de bygger inte de enorma barrstackar vi är vana vid.
Hur stor kan en myrstack bli?
Det finns både stora och små myrstackar, beroende på art. De som bygger de största stackarna är släktet Formica, våra skogsmyror. De kan bygga uppåt 2,5 meter i höjd (Formica aquilonia). Den kala skogsmyran Formica polyctenas stackar kan uppnå en imponerande omkrets på uppåt 20 meter. (1)
Hur gammal kan en myrstack bli?
Många myrstackar tros kunna bli flera hundra år gamla. Men detta beror på vilken sorts art vi pratar om och i vilken miljö den befinner sig. Våra vanliga skogsmyror har ett system där de kan ha många drottningar samtidigt (polygyna). På så sätt kan de byta ut drottningar som dör och kolonin kan fortsätta leva. De arter som inte har flera drottningar utan är monogyna (till exempel Lasius niger) lever inte längre än drottningen själv. En svartmyredrottning kan bli uppemot 30 år gammal.
Nätverk av myrstackar
Flera myrarter bygger ytterligare myrstackar som ändå hör till samma koloni. Dessa så kallade satellitbon kan innehålla drottningar eller bara ägg, larver puppor och arbetare. Detta är ett sätt för myrorna att utvidga sitt territorium. Inga andra myror kan på så sätt etablera sig i området. Arbetarna mellan satellit- och moderkolonierna träffas ute på fältet men försöker inte döda varandra. De tillhör samma koloni trots att de kanske bor i en myrstack 20 meter bort. (3) Så kallade superkolonier har beskrivits hos bland annat arten Formica yessensis, men även hos vävarmyran Polyrhachis dives.
En av södra Sveriges mest dominanta skogsmyrearter är den röda skogsmyran (Formica rufa). Denna är en så kallad monodom art, vilket betyder att den främst bygger en stack per koloni. (4) Alla myror som bygger traditionella stackar använder sig alltså inte av avknoppning eller andra metoder för att bilda fler stackar inom kolonin.
Andra sorters myrstackar
Många myror bygger stackar i form av kullar (bland annat hedmyrorna), men de använder inte alltid samma sorts material som Formica-släktet. De arter i släkten Lasius och Myrmica låter jorden från deras utgrävningar bilda kolonins ”stack”. De bosätter sig även gärna i grästuvor eller liknande av samma anledningar som skogsmyrorna bygger stackar. Där kan de alstra värme.
Källor
1. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” s. 40-41
2. Bert Holldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” s. 173
