Från ägg till myra

Myrorna går likt fjärilar igenom en invecklad metamorfos innan de anses fullvuxna och färdiga att ta sig an världen. Tiden från ägg till myra varierar, men de flesta arter har ungefär samma fascinerande process.

Det finns tre faser som varje myra går igenom innan den är ”färdig” och redo att börja arbeta för kolonin. Drottningen är myrsamhällets moder och lägger för det mesta alla ägg. Tiden från ägg till myra varierar, men ett välanvänt exempel är vår svarta trädgårdsmyra (Lasius niger) vars process tar cirka åtta veckor.

Själva utvecklingen är uppdelad i tre stadier. Det första stadiet är ägget, med larven tätt inpå och sen tillsist kommer puppan. Efter det är myran klar och redo för livet.

En bild över hur utvecklingen ser ut hos arten Pseudomyrmex gracilis. Deras puppor spinner inga kokonger utan utvecklas helt synliga till fullvuxna myror. Archbold Biological Station, Florida (USA). Foto: Alex Wild.

1. Ägget

Äggen är väldigt små. De har en oval mjuk form tillsammans med en klibbig yta. Detta är för att underlätta transport av äggen inuti kolonin. Med hjälp av den klibbiga ytan kan arbetarna klistra ihop stora buntar av ägg och bära alla samtidigt. Dels är det mycket mer praktiskt men det är även viktigt i en nödsituation då myrorna behöver forsla bort allt av värde till en tryggare del av kolonin.

Drottningen kan vid vissa tillfällen även lägga trofiska ägg. Dessa ägg är endast till för att ätas och är ej befruktade. Exempel på detta är när hon grundar sin koloni och behöver näring. Då lägger hon trofiska ägg som hon kan äta själv eller mata larverna med. Det händer även att arbetare äter upp de trofiska äggen. I vissa fall lägger arbetarna dessa ägg och matar drottningen med dem. (1)

2. Larv

När ägget växer så kommer det tillslut att bilda en larv. Larverna är vita, långa och mycket transparenta. De har små hårstrån som sticker ut från kroppen med ungefär samma funktion som klistret hos äggen. Hårstråna gör att arbetarna kan haka på larverna på varandra eller på andra föremål så som väggar eller ägg. De är ytterst begränsade i sin rörlighet, men kan äta saker och röra lätt på huvudet. (2)

Larverna förvaras oftast tillsammans med äggen. De bildar tillsammans en hög där larverna ibland ”råkar” äta upp några av de befruktade äggen. Larvstadiet består i regel av fyra delar under vilka arbetarna kontinuerligt matar dem med flytande vätska. Larverna behöver mycket protein för att kunna växa till något som liknar en myra. Vissa myrarter matar sina larver med fast föda som de innan matning delar upp i mindre bitar samt tuggar sönder den för lättare förtäring. Larverna avger också vissa vätskor – någon sorts avföring – som arbetarna antingen väljer att konsumera eller slänga bort. En av dessa är mjölig och verkar vara mycket attraktivt för arbetarna som samlas för att smaka då larven gör sig av med vätskan. Annars är vätskan klar och ointressant för arbetarna som då endast kastar bort den utanför kolonin. (3)

3. Puppa

Tredje och sista stadiet i myrans utveckling är puppan. I slutet av larvfasen (prepuppa) blir larven inaktiv och avger de gifter och obrukbara ämnen den samlat på sig i form av en svart, för det mänskliga ögat, prick. Sedan förpuppas den. Hos vissa arter, så som vår vanliga skogsmyra (Formica rufa) spinner larven en kokong kring sig där den sedan spenderar resten av puppastadiet. Kokongen är från början mycket ljus men mörknar med tiden. Det är dessa puppor som brukar kallas ”myrägg”. (4)

Andra arter, såsom stingmyror (Myrmica-släktet), använder sig inte utav någon kokong. Dessa arters puppor är istället från början till slut nakna myror i fosterställning. De har ett mycket nedsänkt huvud och en kropp som mörknar allteftersom dagen då de ska vakna upp närmar sig. De myror som spinner en kokong ser likadana ut, med undantaget att de är mer skyddade.

Hos vissa exotiska arter av vävarmyror har man helt valt bort kokongen för mer praktisk användning av larverna. Istället för att de spinner sig en kokong så använder de den fina tråd larverna kan skapa till att knyta ihop blad. Tusentals myror går runt med larver och ”syr” ihop blad i trädtopparna som de sedan kan bo i, skyddade från markens rovdjur.

Källor

1. Bert Hölldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” sida 168

2. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” sida 34

3. Bert Hölldobler & Edward O. Wilson (1990) “The Ants” sida 167

4. Per Douwes, Johan Abenius, Björn Cederberg, Urban Wahlstedt (2012) Nationalnyckeln “Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae” sida 34